mammoarer.blogg.se

I fredags fyllde min lille skrutt 5 år. Hujedamig vad tiden går! Kan inte fatta att det var så länge sedan jag låg och stånkade ut en 2.3 kg fågelunge relativt smärtfritt.

Onsdag och torsdag stod jag från morgon till kväll och bakade. Det är ju liksom inte bara att köpa något färdigt när man har en hel drös med allergier att ta hänsyn. Nu råkar det vara så att födelsedagsbarnet i egen hög person inte tål spannmål, mjölkprotein, ägg, soja, nötter, ärt & baljväxter, plus en massa annat.
Så jag fick ställa mig och baka kakor och tårtor tills det stod mig upp i öronen.

När jag trodde att jag kunde pusta ut passade jag på att bryta en tå. Det känns ju för gött att vara höggravid, ha smärtor dygnet runt, vara fet och svullen med brutal foglossning och samtidigt halta fram pga bruten tå. Mitt liv känns ibland som en parodi.

Men kalaset blev lyckat. E hämtades i skolan och så även de tre "kusinerna". Svärfar och svärmor var också med. Men jösses vad de kan låta de där barnen. Alltså inte bara kusinerna, utan drösen med ungar om 5 st. De for genom huset like there was no tomorrow och jag själv fick tygla mina flyktkänslor. Jag är mycket svårt intolerant mot spring och gap inne. Härja kan man göra ute. Och det där med att städa upp röran de ställer till med verkar vara icke genomförbart när de är i flock. Det kändes som att jag hade en elefanthjord omkring mig som dönade fram.

Jaja, migränen försvann på lördagen iaf och barnen var nöjda hela fredagen så jag får vara nöjd med det.

På lördagen åkte F till sin pappa och fortsatte firandet. E blir kvar här till onsdag och ger sin far gråa hår. Han har alltid sett henne som sin lilla prinsessa och aldrig ställt några direkta krav. Det märks nu när hon är 6 år. En försmak av tonåren.
Jag råkar inte ut för dessa fasoner för jag har liksom gjort klart från början att sådana dumheter inte funkar på mig. Så hon försöker inte ens, men istället får pappa dubbelt upp.
Det är kaxiga svar, krav på vad pappa får eller inte får göra, testar ALLT, gnäll och tjurighet.
J är gråtfärdig på kvällarna och stupar i säng vid 21. Han har det väldigt jobbigt, men samtidigt har han själv skapat detta och jag kan inte vara den som kommer till undsättning och räddar upp situationerna för det stärker knappast hans position som ansvarstagande förälder.
Så vill han inte ha en tallrik med spagetti och köttfärssås över huvudet vid matbordet eller att någon spottar i hans mjölk och hugger honom i handen med matkniven- ja då får han slå näven i bordet och tala om det för så skulle hon aldrig göra mot mig, sin mamma, farmor eller farfar.