Hantera kräsna barn
Det finns säkert många vettiga och "snälla" metoder för hur man hanterar kräsna barn.
Men för att applicera dem i vardagen ska det ju fungera i praktiken.
Här hemma har vi en kräsen sexåring som helst av allt skulle leva på lösgodis och kakor. Ena dagen älskar hon potatisgratäng. En vecka senare vill hon hellre dö än äta just potatisgratäng.
Vi har också en femåring som äter det han tål med god aptit. Och det han tål är inte mycket. Listan med allergier är mycket lång och konsekvenserna är allvarliga om han kommer i kontakt med dessa livsmedel.
En dag blir det korvstroganoff med ris. Vanligtvis är det något som båda äter och det är en rätt jag kan tillaga på relativt kort tid med ingredienser som alla tål, med lite eftertanke.
Vid middagsbordet säger sexåringen att hon inte vill äta, för hon gillar inte maten. För två veckor sedan klagade hon inte och åt två portioner, men just nu gillar hon VERKLIGEN inte korvstroganoff.
Hon är såå äcklad och spyr ur sitt missnöje varpå femåringen börjar peta i maten och undrar om hon kanske har rätt.
Ber man sexåringen att tänka på alla barn som faktiskt inte får någon mat alls idag? Nja... Skuldkänslor är väl inte rätt väg att gå.
Däremot så tycker jag att det är fullt rimligt att låta henne välja.
1. Ät maten nu och sluta klaga.
2. Ät inte. Jag sparar maten till kvällen så får du det till kvällsmat istället. Äter du inte då heller har du själv valt att somna hungrig.
3. Ät det du gillar då. Du får själv tillaga den middagen och städa undan.
Att varje dag servera en trerätters som passar alla funkar inte. Särskilt inte när ett barn kan dö av att vissa livsmedel tillagas och finns i huset när han är här. Så på något vis måste jag dra en gräns och med ovanstående alternativ tycker jag att det borde fungera samt att det blir en rimlig konsekvens som en sexåring förstår om hon väljer själv.
Livet är ingen buffé liksom.
Dessutom får de en dag var i veckan bestämma middag om de hjälper till att handla och tillaga den. Ett trevligt och lärorikt sätt att få kvalitetstid med barnen.
Och när femåringen inte är här tar jag lite större hänsyn till vad sexåringen gillar. Men eftersom det varierar beroende på dagsform kan det vara så att det hon önskar tidigare under dagen kanske inte alls passar när middagen är klar och serveras, så då är ändå den tid man lagt ner helt förgäves. Så att maten inte passar 4 dagar i månaden ser jag lite som en petitess. Det får hon leva med.