Lux- bebis och Von rosenskena
Igår ringde de från Ortopeden på Skas och ville ha dit oss efter lunch.
Anledningen till det är att lillans höfter har gett ifrån sig ett knäppande ljud och det behövdes kollas upp.
Så vi åkte dit med en bebis och åkte hem med en sköldpadda som inte längre fick plats i sina byxor. Domen blev att vänster höft behöver stabiliseras pga luxation och det gör man bäst med en Von rosenskena.
Eftersom hon bara var en vecka gammal igår är prognosen god för att höften utvecklas rätt. Men skenan ska sitta på i 12 veckor.
12 veckor!
Dygnet runt. Stor risk för skavsår. Svårt med passform på kläder. Svårt att amma och vara nära då skenan liksom gör henne till ett hårt och otympligt paket. Bada får vi bara göra på sjukhuset, en gång i veckan och det görs tidigt som fan på morgonen innan mottagningen öppnar.
Ovanpå det kunde vi räkna med en gnällig bebis som var lite skrikig.
Jo tack, det märktes tydligt att hon inte var direkt nöjd med skenan.
Nej, jag vet... Det är inte direkt cancer. Det hade varit värre om det upptäckts senare. Det är lätt åtgärdat.
Men det känns ändå jobbigt. Svårt. Hårt.